Peter Nyberg

Jag köpte biljett till en overklig plats.
När jag satt intill kofferten på tåget
såg jag världen sådan jag kände den
försvinna, omvandlas, förgrönskas.

Mellan de städer vi skulle till lärde vi
oss att leva i ovisshet över allt. Att
gå ut på perrongen var att gå ut i
i nya ljud, nya dofter, ny luft.

De såg på oss med avsmak eller rädsla
tills känslan internerades hos oss.

När vi närmade oss målet var tågvagnarna
såpbubblor och vi såg ut genom smutsiga
glas på smutsiga världar där
ingenting ännu tycktes ha gått sönder.

Vi kom till skogarna. Träden stod nära varandra
och luften var grönskande, även inne hos oss.
Vi öppnade ett fönster och kände fartvinden isa
ansiktena. Efteråt hade vi blivit verkliga igen.

På den sista perrongen väntade ingen. Små
bilar åkte runt på smala gator mellan små
hus. En kvinna log mot oss och passerade
som om ingen lemlästades där vi kom ifrån.