Syrerik luft och allt är vått.
I bäcken strilar bärnstensfärgat vatten.
Katten spinner, virvlarna i blodet
passerar mellangärdet. Sorlet från
bäcken som dansar över stenar och råttlik.
Det skrapar från väggarna men
djuren gör sin plikt, slickar sina klor
efter att ha dekapiterat, slitit ut
inälvorna, tuggat i sig de smakliga delarna
och lämnat resten.
Det spruckna skriket utanför dörren.
Hur vi berömmer psykopatin,
tar upp inkråm och skallar, skrubbar trallen
från slamsor och bakben.
Innan vi kelar igen, låter virvlarna
i blodet passera mellangärdet,
det bärnstensfärgade vattnet strila.
Peter Nyberg 
Kommentera