18. Fästpunkt

Avtrycket från min kaffekopp har bildat
en dödsstjärna på kollegieblocket.
Jag går ut med hundarna om kvällarna.
De ser sådant jag inte ser, vägrar gå vidare
skäller mot skogen där inget syns i svärtan.
Handen är kall under täcket och jag vaknar
skakande av köld, mitt i natten av att dörren
öppnas. Stinn och illamående av fet mat. Men
jag ser inget. En lång stund ligger jag vaken och
iakttar mönstren i taket. Det är humor, säger han.
Och vispar schabloner och vitsar till en
brun smet. Jag har en kompis från Niggeria,
vi jobbar tillsammans, inte fan är jag rasist.
Någonstans finns en position som saknar
fästande punkter. En plats varifrån jag förstår,
inte bara accepterar och har tålamod. Utanför
fönstret sitter en svart katt i skymningsljuset,
hon ser mot mig med gula ögon. Jag öppnar
och de blå timmarna strömmar in.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.