I strömmarna runt Vävle gick röding i grusbäckarna.
Vattnet isade när vi kastade ut nylonlinorna.
Vi såg fisken stå med fenorna vita och ryckande
i hålor som var äldre än människan.
På deras kroppar fanns kartor och nycklar
till något som brustit,
till något som inte fanns längre
men som en gång kunde uttydas.

De vibrerade av ursprunglig kraft
när vi tryckte in knivar i deras skallar,
utan tanke på
att vi också kunde låta bli.

Efteråt satt vi i gräset och grillade filéerna
åt med smör och köttsaft rinnande nerför hakan.
När kvällen kom tog vi med fiskeutrustningen
och gick upp mot bilarna med insekterna
ursinnigt stirrande runt våra kroppar.