6. Maskinerier

Det durrande ljudet från fabriken skär
och luktar svetslåga. Sega gestalter
rör sig böjda under stålbalkar över betonggolven.
Skuggorna från de konstgjorda skenen
vanställs och drivs ut mot väggarna, förgörs
och rusar tillbaka till källan. Deras obscena
feghet legitimerar rörelserna, ingen
reser sig upp och går, ingen deklamerar poesi.
De har semester, någon vecka under solen,
på fredagskvällen en köttbit, pizza – vin, öl och grogg.
Konsumtionsmekanismerna stärks på pendeltågstationens perronger
där tapeter med de lyckligt lekfulla i värmen med paraplydrinkar
lyser mot dem i pauserna mellan de svarta tunnlarna.

Den oändliga tacksamhetsskulden skär
transformeras till förakt som möts av
motförakt. Vi äter det finare köttet
blandar ner en tredje komponent i drinken.
Behåller ryggarna men inte ryggraderna
när vi driver på de kommersiella maskinerier
som gör några få rika och de flesta rädda.
Vi värnar tingen, se hur vackert de glänser,
istället för människor, se deras obscena underkastelse
som legitimerar rörelserna. Om vi hade haft en bår
kunde någon ha legat på den, inpackad i råa yllefiltar
medan allt rusar tillbaka till källan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.