4. Påfågel

Den djupa blå färgen i påfågelns dräkt
har klätts med vattenpärlor. Ögonen
vidöppna och munnen ett hål.

En gång stod jag på ett torg i Polen
med fjädrarna utspärrade, i väntan
på någon som inte kunde se mig.

Slukvarelserna skriker på den digitala lekplatsen
öppnar näbbarna och spärrar ut fjäderdräkten
tills världen består av deras språk.

En gång satte jag mig vid sjön och grät
De glasblanka ögonen i kistmörkret.
Ord som tjut från diafragmans inre.

Det vita. Dukarna. Faten. Fingrarna
över ögonlocken. Rörelsen nedåt. Beröringen.
I det sköra finns ännu språken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.