I de inre rummen svävar piprök,
lukten av ålderdom och svett
gömmer sig i fåtöljerna. En vit
tygservett på en vit tallrik försöker
skymma känslan. Grammofonen
spelar Getz ur dolda högtalare.
”saxofonen ylar som en hund
mot den rosa papperslyktan”
Jag kände dig när du var ung
du tog mig bort ifrån. Människan
kan vara en sol och en måne och en
himmel fylld av stjärnor. I
allt det rörliga finns spetsarna
som långsamt trycks in genom
huden, bryts och blir kvar där.
Efter lång tid filas de ner av
köttet. Hur vita servetter döljer
också det allra mest mänskliga.
* Citat från Wislawa Szymborskas ”Svart sång”
** Meningen Människan är en sol och en måne… härstammar från Blaise Cendrars Reseanteckningar
Peter Nyberg 
Kommentera