Om Joakim Beckers Nya jävelskap (Fri Press, 2020)
Joakim Becker är en vänlig själ som har gjort svåra livsval men skaffat sig en strukturerad vardag i en liten stad. Flera gånger har jag presenterat honom som Tranås enda poet, men med tiden har flera poeter tagit plats på den nu ganska omfattande Tranås-scenen. Three Throated Press gav 2019 ut Joakim Becker översatt till engelska i when the barbedwire slipped in, där dikterna är illustrerade av Jonas B. Svensson. Samma år kom Jag skyfflar kvicksand med bara händerna på Magnus Grehn Förlag och i december släpps självbiografin Minnesluckor av samma förläggare. Tranås mest produktiva poet har sin hemvist lika mycket i Tranås som i världen, lika mycket i sitt huvud som i sin globala spegling av psykiska svårigheter. Så också i den nyligen utgivna Nya jävelskap på Fri Press.

I den nya boken fortsätter Joakim Becker att växla mellan sekundsnabba neddykningar i psyket och mörk slap stick-humor. Dikterna är oftast fyra till sex rader och består av en eller två meningar. Så ser poetskapet i stort ut men med tiden har träffsäkerheten i iakttagelserna och balansgången i det humoristiska anslaget ökat. Jag skrattar till med ångesten kiknande i halsen när Joakim Beckers poesi berör det allra sköraste i människor:
Min far var en
stor egoist
Han tog livet
av sig
Slagen kommer generellt sett efter avspänning i boken, i den meningen är Nya jävelskap mycket välstrukturerad. Dikten innan den ovanstående heter ”Livet leker”:
Om livet är
dig kärt
Låt det leka
Då och då skrivs kristna symboler och människor in i dikterna, främst på ett prövande eller sökande sätt. Det är ett drag som var starkare i föregående böcker. Också det visuella surrealistiska draget har tonats ner i den nya utgivningen till förmån för mörkt humoristiska dikter eller direkt finstämda sådana, som den avslutande bibliska allusionen:
När inte livet
kom till
mig
fick jag gå till
det.
Och jag lovar,
jag gick
barfota.