internationella författare som skrivit om en liten stad mellan någonstans och ingenstans

Nedanstående text är en lätt reviderad version av förordet till boken Mellan Någonstans och Ingenstans

The first few days you find yourself
in Tranås, the locals won’t speak to you
unless you speak first, try a simple word
or phrase you’ve memorized, then
you will receive a smile and a kind response

Så inleder den walesiska poeten Jeni Williams sin ”Tranås Canto 2017”. Dikten är en av många reflektioner över svenskhet, eller tranåshet, som du finner i Between Somewhere and Nowheres texter. Lejonparten av dem är skrivna av författare som kommit från olika delar av världen för att leva några veckor i Kultiveras residens, andra är skrivna av dem som kommit i kontakt med nämnda författare och fått sin värld öppnad och litterära kreativitet påslagen. Men Jeni Williams beskrivning av att vara walesisk poet i Tranås är inte den första.

Sommaren 2014 arrangerade Kultivera, Write4Word, Magnus Grehn förlag och Populär Poesi det allra första residenset för författare: Dylan Thomas Literary Residency. Sex författare bodde två veckor i en gammal pälsfabrik, det så kallade Sobelhuset, invid järnvägen. Huset hade inretts så att de hade varsitt eget rum där de kunde arbeta. Middagarna intogs tillsammans och ett berusningens töcken varvades med skapandets fokus. Inte utan resultat. Indiska författaren Tishani Doshi har med två dikter från Tranås i sin globala succé Girls Are Coming Out From the Woods. Hon anses av Fold Magazine vara en av de 10 mest spännande poeterna i världen just nu. Nathalie Holborow slipade stilen inför sin poesidebut And Suddenly You Find Yourself på Wales främsta förlag Parthian. Bengt O. Björklund tog de första stegen på en internationell karriär och etablerade kontakten med sin kommande förläggare Dominic Williams. Något år senare kom Singing In My Chains Like the Sea. På motsatt sätt träffade walesaren Anthony Jones sin förläggare i Magnus Grehn och något år senare kom den dubbelspråkiga debuten Episoder och fragment | Episodes And Fragments. Svensk/bengaliske författaren Anisur Rahman engagerade sig i det uppblossande attackerna i Gaza och skrev bidrag till tidningar och tidskrifter, intervjuades av media och förfärdigade strax efter residenset sin Do Not Allow the Soldiers to Kill My Doll! vilken översattes till en handfull olika språk men först 2019 gavs ut på svenska. Den sjätte deltagaren i residenset, Michelle Mahon, omarbetade sin blogg till en bok om moderns alzheimer, vilken därefter utkom och sattes upp som både teater och monolog på Irland. Först när detta skrivs, fem år efter residenset, blir vinsterna för de som deltog tydliga.

We walk the drag like queens,
past furniture shops neatly sealed,
looking for sanatoriums, remnants
of Viking courts, trolls. Something
to reassure us we’re not home.
A man drives by in a red Cadillac.
I want to hitch a ride to another life.

Tishani Doshis dikt ”Tranås” finner sin scen veckan innan ”Cruisingen” i Tranås då mängder av uppsnofsade gamla bilar cirkulerar i staden. Den indiska poeten, dansaren och författaren går längs Storgatan i Tranås uppfylld av de kunskaper om Sverige och staden som stadsbibliotekarien Magnus Grehn ger residenterna. Eric Hermelin och Greta Garbo passerar i dikten liksom pestslagna lik och potatisupprorets olyckliga. Ändå känslan av att det är nästan som hemma, nästan som på alla andra platser. Detta nästan ekar i flera av dikterna, men kanske starkast hos Anthony Jones i ”Birdsong in Sweden”, där poeten saknar själva fågelsången i Wales innan han upptäcker att fåglarna i hög grad är desamma men sjunger på ett annat sätt, på ett annat språk. Även i dikten ”Torpön” beskrivs den idylliska miljön nästan som hemma. Också i Sverige dansar farmödrar med dina barnbarn, det grillas korv och görs sockervadd. Sedan ändrar dikten karaktär när poeten förstår att miljön och samvaron på Torpön också är UtØjas minuterna innan massakern.

Magnus Grehns introduktioner av Tranås, av de Bauerlika skogarna och dess människor ekar i flera av bokens texter. Till exempel letar poeten och karismatiske curatorn Dominic Williams i ett av sina bidrag efter ett troll att ta med hem. Symbol för ondska, för det skrämmande under sängen. Men diktens jag hittar inga troll – inte ens i Trollsjöns vatten. Istället utmynnar dikten i en kontemplation runt ondska och godhet och i slutsatsen att jaget måste välja att vara lycklig.

Författarna i residenset lever så nära varandra att de ofta skriver in varandra i sina texter. Anisur Rahman gestaltar det i sin dikt ”Natalies återkomst”:

Titta i ögonen på Michelle-Bengt-Anthony
Colm-Dominc och Tishani, droppar vatten på kinderna
Natalie är tillbaka: Natten börjar i Tranås.
Natalie är tillbaka. Dagen börjar i Wales

Eller som walesiska Mel Perry skriver om de tre kvinnor hon bodde tillsammans med under tre veckor i dikten ”Town of Lake Sommen”:

I will arise and go now, and go to Tranås town,
and a Troldtekt room create there, lit in red and green.
Four women will I meet there, from wild Atlantic bounds,
and we’ll live together in harmony.

Kanske är studiet som den inledande dikten av Jeni Williams speglar, det vanligaste temat bland de utländska besökarna – sökandet efter vad en tranåsbo eller svensk är. Det tar sig många uttryck: ”The Swedes could not be nicer and have been their gentle quiet respectful selves, driving us all over the place, taking us out and showing us off, telling the press the mad writers are in town and to turn up to the performances, theatre events, poetry slams, workshops and appearances we will be making over the next 2 weeks”, skriver irländska författaren Michelle Dooley Mahon. Derek Coyle inkorporerar Tranås miljöer i sina magiska världar där allt kan hända. I ”The Kafka Doll” låter han en av konstnären Kristina Skantzes tygskulpturer komma till liv, klämma sig ut under stadshusets portar, in under bibliotekets skjutdörrar, för att där nätterna igenom läsa på om människorna. Utan att förstå varför de inte hjälper varandra mer. I långdikterna ”Ove Fundin Dreams Tranås” och ”Tranås Poem #213” får vi se staden filtrerad genom Coyles sinne: en världsberömd poet sitter ensam i ett hörn av stadshotellet, beundrad men också kufisk i sitt utanförskap, en familj kommer gående över stadstorget, människor umgås under midsommarfirandet, men har också koll på vilka som deltar och vilka som står utanför. Coyle minns en idyllisk, irländsk 70-talsvärld där den sociala kontrollen är ansenlig och genomför i sin diktning ytterligare en nästan-beskrivning. Men kanske träffar poeten Moheb Soliman den innersta kärnan av svenskhet/tranåshet i sin dikt ”Till”.

Fucking fika
Fucking fika
Fucking fika till I die
Cream and sugar
Cream and sugar
Cream and sugar till I’m high
Oh princess Cake
My princess Cake
I’ll take you to bed tonight

I Between Somewhere and Nowhere får vi ta del av främlingars syn på Tranås och genom dem får vi syn oss själva. Vi är nästan som den turkiska, den indiska, den kanadensiska, den walesiska eller den irländska författaren när vår värld speglas i deras texter.