I slutet av november missade jag släppet av Tranås genom 100 år-trilogin på biblioteket i Tranås, men Magnus Grehn såg till att jag fick de tungt vägande banden. De ges ut som en del av stadens 100-årsfirande. I den tredje delen, ”Hemstaden”, har jag skrivit två essäer.
Mest stolt är jag kanske ändå över essän ”Ett kulturens kluster i rum D11 på Holavedsgymnasiet”. I hög grad av sentimentala skäl. Under den tid jag tillbringade i arbetsrummet hände mycket inom mig och mycket tog sin början. Det är där Populär Poesi föds, det är där Författare i Sommenbygd ser sin start, det är där vi skriver oss in i Hans Ruins essätävlings historia. Och det är ändå bara de yttre konkretionerna av den inre utvecklingen.
Den andra essän heter ”En liten irländsk man med en stor vision”. Den handlar om Colm ÓCiarnáin och visionsarbetet runt Kultiveras residens. Jag har alltid tyckt att verksamheten är fantastisk och förvånats över hur lite uppmärksamhet den får ens i lokalsamhället samtidigt som människor från andra länder eller andra svenska städer bokstavligt talat blir lyriska över vad som händer i Tranås.
Givetvis finns mycket annat läsvänligt i banden. Kjell Johansson har skrivit en essä om Wigéns och om att vara Wigénarunge – en text som inspirerat mig och Åsa Storck till grundsatserna till den novell som släpps under första halvan av 2019. Sture Brolin och Leif Risberg har gjort anekdotiska nedslag Holavedsgymnasiets historia. Magnus Grehn har berättat om bibliotekets framväxt. Och Per Rydén! Herregud, Per Rydén, denna språkets mästare, tycks ha skrivit hälften av all text i kraft av sin himmelsvida kunskap.
Peter Nyberg 
Kommentera