För ett halvår sedan, i samband med flytten till Jönköping, bestämde vi oss för att sluta prenumerera på DN. Vi tog oss inte tid att läsa den, den är ganska dyr och Jönköpings-Posten är en bra dagstidning. Vi var nyfikna på vad som hände i vår nya närmiljö.

Men sedan dess har jag känt mig lite vilsen, lite tom, lite avstängd. Främst på kulturens område, det kändes direkt. Och jag förstår ju att JP inte kan ha tio sidor kultur varje dag. Så jag försökte kompensera, men de flesta artiklar i de nationella tidningarna är låsta. Jag började lära mig mycket om sport, HV71 och J-södra. Efter hand började jag känna en saknad efter nyheter generellt. Sånt som inte handlar om var den lokala sportarenan ska förläggas, sånt som inte handlar om att det lokala kulturhuset gått back flera miljoner. Så under julen kom vi överens om att ta en helgprenumeration på SvD, där vardagens nummer ingår i digital upplaga. I morse kom den första tidningen.

Under en timme har jag suttit, lätt tårögd genant nog, och sugit i mig världen. Det är som intellektuell mat efter en lång svält. Intervju med moderatledaren Ulf Kristersson, han menar i artikeln att andragenerationens invandrare är en tickande bomb. Jodå, han säger verkligen så. Två sidor längre fram berättar försvarsminister Peter Hultqvist att den överdrivna sverigebilden med no-go-zoner och ett land i sönderfall, som skapas efter av 2015 års vågtopp i invandringen, ofta används för att göra politiska poänger och exemplifierar med olika populisters sätt att använda Sverige som illavarslande exempel. I tidningen finns texter om den nya lagen om nätintegritet, om extrema hinduer i Indien, om återuppbyggnaden av Mosul. Och åtta sidor kultur! Åtta sidor!

Och jag inser hur viktigt det är att läsa dagstidning, hur de berikar min förståelse av världen på ett anmärkningsvärt sätt. I dagens SvD finns till och med statistik över hur mycket sopor vi slänger. Samtidigt förstår jag hur farligt ensidigt och kunskapslöst det är att förlita sig på de artiklar som kommer upp i sociala medier, på det som skrivs på nätet av opålitliga bloggare (som mig), på det uppseendeväckande som grundas i ingenting. Problemet tycks vara att vi i allt högre grad föredrar det sistnämnda före det ovannämnda. Det är betänkligt!