Poesimässan i stadsbiblioteket i Stockholm är en av de stora händelserna under året. Tidigare har jag tänkt tanken att framträda med en form av absolut skräck, men tillsammans med Henry känns det tryggare. Och i år accepterade jag skräcken och klev upp på scenen i rotundan och läste ur Palltiativ vård. Henry läste ur sin fina bok Reflektioner om efter kärlek. Varannan dikt i tre tagningar. Det var spännande att höra hur vår poesi slingrade sig in i varandra och förhoppningsvis utgjorde ett helt för publiken.
Efteråt var något skrämmande övervunnet.




Kommentera