Stefan Löfven berättar för DN (16/11) att de etablerade partierna (senare framgår det att SD inte är ett etablerat parti – vilket är underligt med tanke på att de är tredje störst i riksdagen) ”misslyckats med att fånga människors oro”. Jag tror inte alls på honom. Jag tror att man mycket väl lyckats fånga människors oro, men att man i årets otaliga populistiska utspel använt oron för att skaffa kortsiktiga poänger istället för att etablera en djuplodande humanism. Trump är förhoppningsvis vändpunkten. Vi ser vart populismen leder, vad som händer i den typen av politiska landskap.

I samma artikel säger Löfven också att ”Populismen är bra på att fånga upp besvikelsen men den har inget svar på frågorna”. Det försöker traditionella partier ha, däri en stor skillnad. En annan skillnad är att populistiska partier som SD och Trump i republikanernas skepnad skapar oron utifrån påhittade nyheter. De är upphovsmännen till oro. Och kan till de påhittade orosmomenten hitta burdusa svar: Emigranterna från Mexiko är brottslingar – bygg en mur! Något mer hederligt ändå att förvalta vår befintliga oro inför verkligheten.

Till något annat: Delmon Haffo (M) som sade ”Dra åt helvete din hora” till Annika Strandhäll (S) i direktsänd youtube sparkades efter bara någon timme. Moderaternas kommunikationschef (!?) Per Nilsson kickas också som en följd av filmen. Mest har det i medier pratats om kulturen inom moderaterna, men jag kan inte låta bli att tänka att det ändå finns en hedervärd konsekvent tanke i det hastiga förloppet. Okvädar man någon ryker man. Punkt. Tänk om SD hade agerat på samma sätt? Hade partiet ens existerat längre?

Referenser

http://www.dn.se/nyheter/sverige/lofven-vi-har-misslyckats-med-att-fanga-manniskors-oro/

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/moderat-politiker-kallade-minister-hora