Egentligen är det här en facebookkonversation jag har haft med s-politikern Mikael Stenquist utifrån en artikel som Henry Bronett skrev i Expressen. Här redovisar jag bara mina egna åsikter och jag hoppas att texten är begriplig även utan kontexten. Men börja gärna med att läsa Henrys artikel.

Henry Bronetts artikel i Expressen den 9 juli: Det stinker något alldeles hemskt från Almedalen

Kommentar 1
För mig ägnar sig politikerna chockerande mycket åt generaliserande utsagor som är menade att vinna enkla mediala poänger åt partierna, när man inte som Henry är inne på ägnar sig åt att ta selfies. Jag tror att förhållandet mellan de två skapar förakt – egentligen oavsett i vilket sammanhang det förekommer, alltså även om en är artist eller fotbollsspelare. Men när det är så tydligt bland människorna som styr vårt land, vilka vi bör ha extra respekt för och vilka bör ha respekt för oss som de talar till, blir det plågsamt. Ofta. Sedan finns förstås bra exempel på politiker både till höger och vänster som inte tar bilder på snittarna och skriver något ogenomtänkt på twitter.

Kommentar 2
Mikael Stenquist Jag hittar inte frågorna jag läste för ett ögonblick sedan men svarar som jag minns dem.

Min utgångspunkt är också att förstå politikerföraktet – du frågade dig varför man börjat kalla statsministern för ”Svetsarn” i ett tidigare inlägg och jag tror att det hänger ihop med det jag tänker här.

För att konkretisera genom ett exempel. När Moderaternas ledare Anna Kinberg Batra pratar om svenska värderingar som ”att göra rätt för sig” och ”jämlikhet”, så är det helt enkelt nonsens, för att inte säga en form av rasism som för två år sen hade hört hemma hos extremhögern. Är det typiskt svenskt att göra rätt för sig, innebär det att andra inte gör det i lika hög grad? Vad säger finnarna om det? Tyskarna? Kinberg Batra pratar om att bidragen måste dras ner om flyktingar inte lär sig svenska, det ska alltså finnas en korrelation mellan bidrag och språk. När hon får följdfrågor vet hon inte hur det ska skötas, hur ett sådant språktest skulle se ut. Vilket är absurt. Människan slänger således fram idéer utan underbyggnad – för att vinna väljare/media/sympatier. Och det är oerhört föraktfullt av henne att tro att människor faller för de här obetänkta generaliseringarna. När man blir föraktad som människa är det lätt att förakta tillbaka. Inte rätt, inte klokt, men lätt.

På Kinberg Batras vis kan en snacka på verkstadsgolv och omklädningsrum, men som företrädare för ett parti och aspirerande statsminister måste en ha ett större intellekt, eller åtminstone kunna underbygga sina förslag. Nu kan en ju tro att det är ett enskilt fall. Men hela Almedalsveckan har varit fylld av den här typen av förslag. Partiledare efter partiledare visar sig vara ute efter snabba populistiska poänger istället för långsiktiga lösningar. Föraktet för tänkande människor och det ofrånkomliga föraktet för politiker börjar där.

Det Henry Bronett är ute efter i sin artikel gör föraktet starkare. Vad är en selfie? Vad händer när någon tar en selfie med en kändis? En visar att en beundrar, underställer sig kändisen. För en politiker är det den allra enklaste typen av populism – titta, jag är precis som alla andra, jag ser också upp till (infoga den för dagen populära artisten här). När bilderna lavinartat väller ut från Almedalen visar människorna som ska styra vårt land, kämpande för att vara ”som alla andra”, pustar över att de måste göra sitt jobb, beklagar sig och mumsar tilltugg. Då är det oerhört lätt att göra statsministern till ”Svetsarn”. Politiker vill ju vara som alla andra, så på samma sätt som vi ger andra tillnamn, ger vi statsministern tillnamn. Svetsarn.

Skillnaden ligger förstås i att statsministern inte är svetsare, han är statsminister. Han förväntas inte vara ”som alla andra”, han är statsminister. Partiledarna förväntas inte som en tonårsflickor ta och stolt sprida selfisar med kändisar. Vi ska kräva mer av dem. De ska vara smartare än oss andra, deras beslut mer genomtänkta, grundade på fakta, inte på tyckande. Men så är det inte nu. Politiker kämpar för att vara ”som alla andra”. Och det är föraktfullt mot oss. När vi känner igen oss själva i dem blir vi föraktfulla mot dem. När vi ser någon som inte är bättre än oss kräva 4 000 kronor mer i lön trots att han har 156 000 kronor i månaden redan, någon som är som oss, förtjänar han det inte.

Så vad gör vi? Jag tror att partiledarna behöver förstå sociala medier och de värderingar som till exempel en selfie innebär. Jag tror att de behöver sluta ägna sig åt kortsiktig populism till fördel för långsiktiga beslut. Jag tror framför allt att politiker behöver återvända till en varm humanism istället för att fåraktigt ta efter SDs sätt att betrakta världen och Sverige.