Idag skickade min förläggare Magnus Grehn filerna till tryckeriet i Köpenhamn och då känns det okej att börja prata om min första renodlade poesibok. Den heter Palliativ vård och består av sex avdelningar som associativt hänger ihop. Henry Bronett har skrivit den fina och välvilliga baksidestexten som beskriver vad poesin cirkulerar runt:

Att allt skulle vara som vanligt, att det mesta är vardagslunk, stämmer inte. Livet kan i vilket ögonblick som helst få lust att rycka upp oss ur den vanföreställningen. Peter tar mig i handen och visar med ett skört och chosefritt språk, horribla och vackra ögonblick. Hur livet gör med oss som för att påminna om att vi ingen kontroll alls har, annat än möjligheten att visa kärlek till nästan.

Så här ser framsidan ut. Den är lite dyster, det ska medges. Men jag tycker om den. Mycket! Jag tycker förskräckligt mycket om hela min bok just nu och är vettskrämd för att trots att ha korrläst den sammantaget 18 gånger i formgivet tillstånd (Gud vet hur många gånger jag läst och bearbetat varje enskild dikt) ha missat något litet. Som en punkt. Eller ett komma. Eller en bokstav.

Om du skulle vilja paxa ett ex i förväg skulle det göra mig glad. Då går du hit: Förbeställning av Palliativ vård.