Peter Nyberg

(Det här är en fullständigt nostalgisk, patetisk och egocentrerad text. Vill ni inte utsätta er för den kan ni utan att förlora något av värde bläddra vidare.)

Idag lämnade jag Holavedsgymnasiet. Under två dagar har jag packat mina elva års arbete i tre flyttkartonger och tre sopsäckar av papper. Det undgår alltså ingen att jag producerat ungefär lika mycket skräp som braigheter.

Innan jag gick hem bestämde jag mig för att fotografera mina favoritplatser. När jag kom till Holavedsgymnasiet var min arbetsplats upptagen av en man som något år tidigare hade rest sig upp och gått. Bokstavligt talat. Allt var kvar och jag fick en hylla på nåder. Med tiden parasiterade jag hylla efter hylla, låda efter låda. Platsen blev min. Och rummet en trygghet. Den utan jämförelse bästa arbetsplats jag haft!

Det ser kanske inte mycket ut, men rummet med kopiatorn, det vet alla lärare, är rummet där de stora känslorna utlevs. Inte av nöden de bra emotionerna. Men få saker får människor att bli så känslosamma som en kopiator. Möjligen en dator. Det här rummet ligger bredvid min arbetsplats och här finns också svenskinstitutionens böcker.

Vi är en skola med böcker. Här är våra läroböcker. Det här rummet ligger intill min arbetsplats. Jag gillar böcker, man skulle kunna säga att jag har ett direkt kärleksfullt förhållningssätt till böcker i alla former. Somliga vill inte ha böcker i skolan. Somliga vill ha datorer. Jag tror att böcker är överlägsna. Se bara så vackra de är.

På vägen upp till alla de här rummen har jag varje arbetsdag stannat upp eller åtminstone småfluktat på Eugène Delacroixs målning Friheten på barrikaderna. Det finns något uppmuntrande i att börja sin arbetsdag med att se en stark, barbröstad kvinna som slåss för våra allra mest grundläggande värderingar.

Så här ser det ut när man kommer in i skolan. Där står en av hundratals (?) statyer som heter Ungdom och är gjorda av Carl Eldh. På min skola tycker vi om avklädda kvinnor (men jag har ärligt talat inte tänkt på det förrän när jag skriver det här). Märkligt nog finns ingen avklädd man avbildad. Det är synd tycker jag. En avklädd man vore upplysande.

Eleverna finns i Hangaren. Hangaren kallas Hangaren för att det ser ut lite som en hangar: ett stort, öppet utrymme där eleverna kan sitta och titta på sina telefoner. Där finns också några av  elevskåpen.

Till sist finns Café Bryggan. Där sitter man och fikar och där har jag köpt min lunch många gånger när jag slarvat med matlåda. Räkröran är omtumlande god!

Efter sommarlovet brukar jag komma tillbaka till min arbetsplats, men det ska jag inte inför nästa läsår. Jag ska göra något annat, åtminstone under ett och ett halvt år, nämligen att utveckla skrivandet som konstform i Region Jönköpings län. Framåt julen 2017 ska jag ha skrivit en handlingsplan om hur utvecklingen ska gå till. Men jag börjar först den 16 augusti. I övrigt vet jag ingenting annat än att jag ska ha sommarlov och att det startar nu.