Vad vi ser när vi ser

I mitt facebookflöde kommer bilden av fyra ungdomar som ror runt i en räddningsbåt upp. En röd plastjolle. Jag stannar till vid den. Osäkert varför. Kanske har jag sett bilden tidigare, kanske läser jag omedvetet bildtexten, något i stil med att vi borde lära de nyanlända att veta hut så att de fattar att de inte kan ta en räddningsbåt och leka med.

Först därefter ser jag att inlägget har uppåt 50 kommentarer.

Bilden har lagts upp av någon med samma namn som en gammal elev, leken ska ha skett i Tranås, ändå känner jag igen bilden och tänker att den är ett falsarium.

Till en början berättas om roliga ungdomsupptåg i räddningsbåtar i kommentarsfältet. Det blir lite muntert. Sedan kommer så klart fördomarna, hånet och bitterheten. Efterhand utgår kommentarerna från att ungdomarna i båten är nyanlända. När någon ifrågasätter det kommer genast ”Men det är ju fan att man inte får säga nåt utan att kallas rasist”. Fram till den punkten har ingen kallat någon rasist. När det påtalas skriver samma person: ”Men jag blir alltid kallad rasist, hur kul tror ni det är?”. När någon åter påtalar att det inte är säkert att de fyra ungdomarna är nyanlända förklaras hen ”naiv” och ignoreras. Och i slutet bär det iväg.

Varför ser vi det vi ser i den där bilden. Det är inte så att jag inte ser att det är fyra färgade ungdomar i båten, men jag drar inte slutsatsen att vi behöver lära dem vett, jag drar inte slutsatsen att de inte förstår, inte heller att det är nyanlända. De ser ut att ha kul, tänker jag. Lite avundas jag. Tänk att få…

På samma sätt är det med Jan Lööfs teckning av ett jazzband i Ta fast Fabian. Vad är det vi ser i bilden som är så farligt? Enligt Lars Möller i dagens DN står Charlie Parker och spelar altsax, Max Roach trummar, Thelonious Monk spelar piano, Charles Mingus spelar bas och den oefterlikneliga Rebop Kwaaku Baah spelar conga. Det är en fantastisk bild, en bild av ett band som går loss på en scen. Möjligen kan bilden anklagas för att vara ohistorisk, snarare en drömuppsättning än en historisk skildring men ser ni så det svänger om dem?

Janlööf
Ur Ta fast Fabian av Jan Lööf

Man kan också se bilden som uttryck för sunkig kolonialism, så bak i tiden att man vägrar ge ut den igen. Framför allt: det vi ser säger mycket om hur vi tänker på vår omvärld, vad vi ser i den och vad vi inte ser i den, vilka våra fördomar är och vilka delar av vår värld vi högaktar. Och det är där jag tänker att kärnan i problemet finns – är inte det stora brottet att inte se hyllningen av jazzgiganterna utan bara en skock negrer som spelar musik i en kolonial föreställningsvärld. Är inte brottet att se ett gäng flyktingar som har stulit en räddningsbåt istället för ungdomar som har kul, låt vara med fel attiralj?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.